Tummen
Japp, jag tror Milo blir en tummtuttare! Han spyr när en napp kommer in i munnen, nej han hullkar inte bara, han spyr rakt ut. Han försöker få upp handen till munnen, och börjar tutta på fingrarna när han lyckas. Det är ju så gulligt när en bäbis suger på tummen, men fy fan så besvärligt sen när man ska försöka få dom att sluta... En napp är ju bara att ta och sen stå ut med skrik ett par dagar, men en tumme! Inte lika lätt.
Pratade med Melles pappa och gissa vad? Storkörven är hemma och är sjuk. Vad var det jag sa i går? Mamma-intuition eller vad?!
Melvin önskar sig bara massa stickade tröjor i julklapp. Han sa det när Tobias fråga vad han önskar sig...Förstår sig ungen på ironi redan eller?! Skratta gjorde vi i alla fall.
Jag är ju sjukt mörkrädd. Alltså riktigt pinsamt mörkrädd. Jag kan skrämma upp mig själv så pass att jag tex inte vågar gå på toa själv...ja ni hör ju!
I natt när jag satt här i soffan och ammade fick jag en såndär bli-livrädd-för-min-egen-skugga attack! Det var inget som hände eller något jag såg, jag bara får för mig att någon vilken sekund som helst ställer sig utanför och tittar in på mig. Jag brukar sitta och stirra på typ en gren på äppleträdet utanför så jag inte somnar, och skulle någon stå där en natt, ja då skulle jag ha gjort min sista insats här i livet. Jag skulle dö. DIREKT!
Det är jävligt jobbigt att va såhär mörkrädd faktiskt. Jag känner att jag redan nu jagar upp mig inför nästa vecka då Daniel ska va i STHLM i TRE dagar, vilket innebär att jag ska sova själv...
Tur att jag har den här ungen som skyddar mig
Nu måste jag lugna mina nerver lite.
Puss o kram
Pratade med Melles pappa och gissa vad? Storkörven är hemma och är sjuk. Vad var det jag sa i går? Mamma-intuition eller vad?!
Melvin önskar sig bara massa stickade tröjor i julklapp. Han sa det när Tobias fråga vad han önskar sig...Förstår sig ungen på ironi redan eller?! Skratta gjorde vi i alla fall.
Jag är ju sjukt mörkrädd. Alltså riktigt pinsamt mörkrädd. Jag kan skrämma upp mig själv så pass att jag tex inte vågar gå på toa själv...ja ni hör ju!
I natt när jag satt här i soffan och ammade fick jag en såndär bli-livrädd-för-min-egen-skugga attack! Det var inget som hände eller något jag såg, jag bara får för mig att någon vilken sekund som helst ställer sig utanför och tittar in på mig. Jag brukar sitta och stirra på typ en gren på äppleträdet utanför så jag inte somnar, och skulle någon stå där en natt, ja då skulle jag ha gjort min sista insats här i livet. Jag skulle dö. DIREKT!
Det är jävligt jobbigt att va såhär mörkrädd faktiskt. Jag känner att jag redan nu jagar upp mig inför nästa vecka då Daniel ska va i STHLM i TRE dagar, vilket innebär att jag ska sova själv...
Tur att jag har den här ungen som skyddar mig
Nu måste jag lugna mina nerver lite.
Puss o kram
