Mjölkbaren...

2010-10-08 @ 14:02:39

Ja den fortsätter servera prima grädde. 4780 g stannade vågen på idag, alltså 470 g upp på en vecka. Centimetrarna som hittills stått stilla hade nu ökat till 55 cm. Bra jobbat!
I natt hade jag ett litet sammanbrott. Sömbristen från föregående natt tillsammans med en otrött bäbis mellan klockan 2.30-4.00 gjorde att jag var tvungen att fälla en liten tår. Efter den tåren var ordningen återställd och vi somnade båda två efter en stund.



Helgen är helt oplanerad. Alltså verkligen inga planer alls. Det händer typ aldrig. Storkörven är hos sin pappa så familjen är halv dessutom...

Nä va fan nu får det va bra!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Helgen i bilder

2010-10-03 @ 19:16:09

Vi har haft full upp typ,

Morfar, Mikaela, Hampus o Melvin


Hon kommer döda mig som lägger upp detta!




Milo visar sig från sin bästa sida




Melvin är livrädd för hundar. T.o.m sådana här små söta!


Bus med morbror




Milo är full!










Puss o kram





Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Besök

2010-10-01 @ 19:02:43

Vi har haft pappa m. familj på besök idag. Melvin och morfar kan busa om man säger så. Den ena blir svettigare än den andra, men oj vad kul dom har!
Min lillasyster är livrädd för att hålla Milo efterson han är ganska duktig på att spy. Hon blir även livrädd när han rynkar ihop ansiktet till ett russin, fast inte skriker. Tydligen tillhör det ett skrik till den minen. Ja hon är lite rolig den där fröken.

Har även nattgäster i form av storebror och Erika. Dom ska ut o svira så dom trillar nog in framåt småtimmarna.

Dagen har gått så fort utan att jag igentligen gjort något. Förutom städat, tvättat och diskat x antal gånger (ge ma en diskmaskin), men det är ju sånt man gör varje dag så det räknas ju inte.

Har något sjukt ont i min vänstra höft. Typ som foglossning men ändå inte. Fattar inte vad det ska va bra för? Mina promenader och träning är ju bara o glömma så länge värken sitter i. Jag kan ju knappt styra här hemma en hel dag utan att värka ihjäl mig när kvällen kommer! Så jävla onödigt så jag kan spy på´t!!! Bitter? Eh ja!

Har matkoma för tillfället och är allmänt seg. Har försökt skriva detta inlägg ett par gånger men blivit avbruten gång på gång. Hade en del att skriva om men det är som bortblåst nu. Lite bilder hade jag tänkt bjuda på också, men jag orkar verkligen inte lyfta min tunga (otränade) röv från soffan och hämta sladden till kameran och lägga in bilderna!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Sista dagen på "semestern"

2010-09-26 @ 12:34:41

Japp. That´s it! I morgon börjar Daniel jobba och jag ska försöka få allt här hemma att fungera som vanligt, fast med två barn.
I går gick det galant att vara ensam med dom små liven. Självklart fick Milo en satans magvärk ungefär samtidigt som Melvin började bli trött och ville vara nära sin mamma. Men det löste sig det också, och alla tre sov vi gott innan klockan 23.
D ramla in någon gång vid 2 tydligen. Jag sover numera så fruktansvärt hårt och gott på nätterna, att jag bara vaknar om Melvin eller Milo behöver mig. Ni fattar hur skönt det är att gå och lägga sig och somna direkt va? Att slippa ligga flera timmar o vrida o vända på sig? Jag ser fram emot att få gå och lägga mig nu för tiden. Under graviditeten bävade jag snarare för det!

I dag ska jag ge mig på något jag inte gjort sen typ högstadiet. Jag ska färga håret. Hemma. Själv. Trivs i mitt ljusa men kommer varken ha tid eller pengar att lägga 1100:- var 7:e vecka framöver. Rik på föräldrapenning? Skulle inte tro det!
Brunt ska det bli och det är lättare att hålla efter också och slippa denna förskräckligt fula utväxt som kommer efter redan 3 veckor!
Fick lite tips för att slippa undvika att få grönt hår, av Olivia som D klippte sig hos. Ser ni mig i mössa eller liknande framöver så vet ni att jag misslyckades!

Kalas för en av mina svägerskor står på schemat i eftermiddag. Annars händer det inte så mycket skulle jag tro.

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inget vettigt, men ett inlägg i alla fall!

2010-09-25 @ 10:30:57

Ja igår var vi i farten hela dagen. En lite krasslig skrotis kom hem redan klockan 7. Ingen dagmamma för hans del. Vi var o storhandlade tillsammans med halva Västervik! Jobbar inte folk klockan 12 en fredag?! Fixade lite andra ärenden och sen ner på stan. D skulle klippa sig. Något han inte gjort på hur många år som helst. (nä han har inte varit långhårig men det finns rakmaskiner för hemmabruk). Milo och jag gick på stan under tiden och skrotis hängde i lekrummet som Chrisma har. Perfekt!
Sen åkte jag o Milo till Vickan. Resten plockade upp E och åkte iväg för att prova fiskelyckan. ( Förstår inte varför dom håller på, dom får typ aldrig napp)
Jag överdriver inte om jag säger att Milo var vaken 2 timmar sammanlagt på hela dagen. Är det verkligen normalt att sova så mycket? Han äter kissar o bajsar som man ska, men sen då? Sover o sover o sover. Dock var han och jag vakna 2 1/2 timma i morse mellan 3.30-6.00. Jävla magknip!

Skrotis och D är i simhallen och har det skoj. Vad Milo gör behöver jag väl inte ens tala om?
I kväll är ju den där kvällen jag bävat lite smått inför. Innan klockan 17 överger herrn i huset sin flock, och lär inte återvända förrän mycket sent. Det jag bävar för är tonåringen som flyttat in i min fyraårings kropp. Katig, uppkäftig (ja faktiskt) och döv. Jag blir galen och går i taket direkt. Visst, han har fått en lillebror som tar min tid och bla bla bla, men va fan, hur som helst får man inte bete sig ändå. Inte i det här huset i alla fall!


Mitt lilla monster!


Ser fram emot torsdag då flickorna ska på tjejkvällen som är på stan. Milo får följa med (om han sköter sig). Ser nästan mest fram emot den obligatoriska fikan på Tant Grön.

Kanske skulle passa på o slå igen mina bruna en stund innan vilddjuret kommer hem.

Puss o kram

Fy vilket tråkigt inlägg det här blev. Men va fan, det bjuder ja på!

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sova sova sova!

2010-09-23 @ 20:04:13

Ungefär det har vi sysslat med idag. Alla. Jag blev inte människa förrän 15.30 då jag klev in i duschen. Vet inte varför jag är så trött för jag kan verkligen inte säga att jag är uppe på nätterna. Har ju varit så fruktansvärt pigg o allert, så någon gång kanske kroppen fattar vad den igentligen varit med om, och gör det just nu?!

Milos magknip botas bäst med att ligga på min mage (den är inte borta än tyvärr).



Såhär är absolut skönast att ligga!

För tillfället dricker jag kaffe, äter en chockladbit (jadå den är 70%), kollar på tv, bloggar och klappar Milo som är lite grymtig. Effektiv till tusen, I know!

Jag vill komma igång med min träning. NU. Jag vill inte vänta typ fyra veckor till som jag borde göra pga snittet. Visst, jag kan ta lättare promender o så, men igentligen vill jag ju köra igång på riktigt. Gymmet o hela kittet på en gång. Sätta kroppen i chock liksom. Aja får väl nöja mig med promenader ett tag till. Dock inte i fyra veckor,

Nu ska jag titta på Olle!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Magknip...

2010-09-22 @ 19:00:48

Aj aj! Nu har han fått magknip det lilla livet. Benen åker upp och ansiktet blir som ett russin. Efter det, gallskrik! Ger det sig inte får man väl testa magdroppar. Vet att vi fick ge sådana till Melvin en period.

I dag har det varit lördag. I alla fall i min hjärna. Alla har vi varit lediga och det sker annars bara på helger. Så en tur till stadsparken har det blivit.










Såhär spenderade Milo sin tid i lekparken!



Har kommit på att det här med bloggen är ett väldigt bra sätt att kunna gå tillbaka o se Milos framsteg osv. Man tror ju att man absolut inte glömmer när man fick första leendet eller andra sådana saker, men det gör man. Synd att inte jag inte bloggade när Melvin var liten...


Melvin


Milo



Melvin


Milo




Skrotis idag!

Vi har även gett oss på och tagit ett kort till tidningen. Hahaha ja herregud så tillgjort det blir när man ska radda upp sig sådär. Men vi gjorde det iaf hemma och kunde välja en bild där iaf Melvin o Milo är fina. Resultatet kommer på lördag tror jag.


Det här inlägget har tagit mig sisådär 2 timmar att skriva. Har det inte ammats så har det bajsats eller så har det varit aj i magen. Att skriva ett inlägg lite snabbt är nog bara att glömma ett tag framöver. Men jösses så härligt livet är!!!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Svett!

2010-09-21 @ 15:36:32

Bvc igår gick bra. Han hade gått upp 115 g, så nu väger han 3880  g. En bit kvar till sina 4135 g som han bar på när han föddes, men snart så!

Kan inte komma på vad vi gjorde mer igår, dagarna flyter liksom ihop lite lätt.

Mina agraffer (stavning?) har tagits bort idag. Hoppas nu att ärret blir lika fint som innan,dvs knappt synbart.

Milo har skämt bort oss lite redan. Hittills har han varit nöjd med det mesta. Tjutit en minut eller två om maten dröjer eller blöjan behöver bytas. Idag har han inte varit helt nöjd. Han tjuter inte, men knorrar och åmar sig. På fm var han vaken 2 1/2 timma och lät. Annars brukar han ligga vaken i vagnen eller knät och titta. Men idag var inte det heller bra. .Förstå mig rätt nu, jag menar absolut inte att en bäbis på 8 dagar inte "får" skrika eller vara missnöjd, men när han varit så nöjd och lugn innan blir man lite hjälplös. Men efter en rejäl laddning i blöjan har han åter varit sitt lugna jag.
Jag börjar få lite småpanik när jag tänker på att D börjar jobba nästa vecka. Igår när Melvin skulle sova ville han bli kliad på ryggen. I samma stund vaknar Milo och inte är helt nöjd. En skrikande bäbis på ena armen och en trött unge i knät. Jag var lite lätt svett där ett tag och började fundera på hur jag reagerar när det blir jobbigt "på riktigt"!


Jag behövde inte bli arg på D igår:






Storebror är med och övervakar hela tiden!

Nu kommer snart mamma och ska ta med sig skrotis till Janne Banan. Han ska få en leksak i present eftersom han blivit storebror. Melvin tycker det är den absolut bästa affären som finns, och skulle kunna gå där flera timmar!

Nu kaffe! Japp, jag kan dricka kaffe igen. O jag älsker´t!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

1 vecka!

2010-09-20 @ 11:32:31

Japp! Tiden går fort när man har roligt. Klockan 12.03 idag är Milo en vecka.
Första natten för storebror hemma är avklarad. Jösses vad stor han är helt plötsligt när han ligger där i sin säng. En lite gapig Milo väckte storebror 5.40 i morse. Jag fick inte fram patten tillräckligt snabbt tydligen. Men skrotis blev inte arg utan fråga bara varför den var ledsen. Den är nämligen namnet Melvin oftast använder om lillebror, men oj vad stolt han är över den! Han vill ha honom i knät hela tiden, o Milo älskar att ligga i skrotis knä. Nästan alltid somnar han, och ni kan ju förstå hur att han är bra stolt då!

Milo och jag tog sovmorgon till 9.30 (har varit lite si o så med soverit inatt).
Uppvaknandet jag fick var inte ett av dom bästa. Jordbävning var min första tanke, och jag skulle precis börja lokalisera var mina kära fanns då D klev in i rummet och lugnt sa att det bara borrades efter bergvärme i huset brevid! Bara? Fy fan vilket liv!


Såhär tycker Milo om bergvärmeborrning!

Han har attityd redan (såklart)

Badet igår var sådär. D dokumenterade allt, dock i någon konstig inställning på kameran som gör att våra bildprogram på datorn inte kan läsa det! Bäst för honom att han fixar det för annars skulle inte jag vilja heta Daniel Dahl länge till!!!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ammningshjärna!

2010-09-19 @ 17:20:32

Ja det har slagit till nu. O nej, det är inte ngt alla bara säger, det är verkligen så. Jag säger konstiga saker som jag inte ens förstår själv. Jag tänker långsammare och jag fattar inte dom mest självklara sakerna. Jag tror det kommer bli värre desutom, det här är nog bara någon light-variant!
Igår somnade hela familjen klockan 23. Milo och jag var vakna en gång vid 4 och en gång vid 7. Sen sov vi alla till 10.30! Har nog inte sovit så många timmar sen jag blev gravid. Min kropp fick sig nog en chock, för jag har varit konstant trött idag. Det är tur att skrotis har kommit hem idag och styr upp det hela. Visserligen är han bra på att sova han med, men i morgon ska han till dagmamman ett par timmar så då måste vi upp.

BVC premiär för Milo i morgon, på självaste en veckas dagen. Som han äter borde han iaf gått upp det han gått ner när vi åkte hem. (den meningen blev konstig men ni fattar va?) Det enda äckliga på en bäbis lossnade i natt (naveln.)

På tisdag ska jag få bort häftorna på snittet. Skönt för det kliar.

Röstningen är avklarad och vi passade på att ta oss en tur till lekparken när vi ändå var ute. Jag har aldrig sett Melvin så trött. Han sprang som en jagad räv eller ngt. Till slut såg det ut som han sprang i slowmotion! Han kan skena han.

Nu badar den stora ungen och snart är det dags för den lilla. Premiär med det också. Och allt dokumenteras flitigt av herrn i familjen.

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bröst!

2010-09-18 @ 19:28:42

I dag har Milo varit vaken samanlagt 2 timmar kanske, eller nej inte ens det. Ätit o sovit. Sovit o ätit. Ja o så självklart krämat lite också. Tilläggas bör att han sovit som en Gud i natt också. Det är ju långtråkigt när han bara sover hela tiden.
På tal om att sova så förstår jag inte hur man kan sova så hårt att man inte hör en riktigt förbannad bäbis skrika en meter ifrån sitt öra (pappan i familjen lyckas varje natt!)
Storebror och Erika har varit här idag. Milo fick den snyggaste adidas outfiten. Svart med guldiga ränder! Syggast i stan? Oja!
Dom bjöd oss på mat också och det uppskattas!

I morgon kommer äntligen skrotis hem. Första natten hemma med lillebror. Blir spännande!


Syskonkärlek






Amning är bra och smidigt, och är något som jag verkligen vill göra. Att boooobisarna blir större är roligt tycker både jag och D. MEN. Fy satan i helvete vad ont det gör innan dom vänjer sig vid att någon är där och håller på x antal gånger/dygn. Skulle någon komma i vägen just i det ögonblicket som han tar dom första tagen, jag lovar, den fetaste smällen skulle utdelas!
Går omkring med pattarna i vädret så fort vi är ensamma och "luftar". (man ska tydligen göra det).
Bara att genomlida och bita ihop. Någon gång måste det ju läka.

Mycket prat om bäbis, bröst och sånt. Jag vet! Men just nu är det så mina dagar ser ut.
Är det ointressant? Jamen skit i och läs då!

Puss o kram



Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Och så kom Milo...

2010-09-17 @ 12:42:59

Tänk att vi lyckades ljuga för alla. Dagen med stort D var ju inte alls den 16/9 som vi sagt till alla. Det var ju faktiskt redan den 13:e. Direkt när vi fick datumet sa jag till Daniel att vi skulle ljuga för alla. Jag kommer ihåg hur det var när Melvin skulle födas, hur nervösa alla var (speciellt min mamma), så den här gången tänkte jag att alla skulle slippa det. Och så var det ju faktiskt lite kul att ha en hemlis också.

Lördagen innan, den 12.e, var det som jag nämnt kalas för Milos kusin Elsa. Det var ganska svårt att hålla sig för skratt när vi pratade om torsdagen med stort T. Ljuga sådär rakt upp i ansiktet (fy på oss).
På söndagskvällen pratade jag med min mamma som berättade att hon redan var nervös och att legat och tänkt på det under natten... Hon tyckte det var en evighet tills torsdagen.

Precis som med Melvin var jag inte ett dugg nervös på söndagskvällen. Jag packade det sista och dubbelkollade att allt var med. Kände mig för en gångs skull trött så vid 21.30 gick jag och la mig! Tänkte att det kanske skulle vara bra att få några timmars sömn. 21.37 får jag ett mess av vår kompis Calle. "Nu jävlar är det på g..."( Dom hade BF 15/9 och vi hade pratat om att det skulle va coolt och ligga på bb samtidigt.) Då blev jag ju självklart så glad och spänd för deras skull, så jag låg och tänkte på hur det gick för dom under natten, och glömde liksom bort vad vi skulle få vara med om!

Måndag 13/9

Äntligen dags!
Jag väckte skrotis som var helt ovetandes. Klockan 9 skulle vi va på förlossningen så vi lämnade Melvin hos dagmamman innan. Det var en märklig känsla att lämna honom och veta att nästa gång vi sågs var han storebror.
Framme vid förlossningen ringde vi på klockan och blev insläppta. Vi kom till ett förlossningsrum och jag fick duscha och det togs lite prover. Sen var det bara att vänta... Daniel började bli lite nervös, men inte jag. Inte alls faktiskt. Barnmorskan kom in, den här gången i gröna kläder, och jag förstod att nu var det dags. Jag tittade på klockan och den var 11.20. Exakt samma tid den 18/5 2006 kom barnmorskan in i rummet och sa att det var dags med Melvin också. Läskigt?!

Inne på operationsavdelningen fick D byta om till gröna kläder. Snygg faktiskt!
Vi gick in på operationssalen och där var flera bekanta ansikten från förra gången. T.om samma läkare som sist skulle utföra snittet! Diverse övervakningsutrustning sattes på mig och sen var det bara ryggmärgsmedövningen kvar. Sist låg jag ner på sidan, men den här gången skulle jag sitta. Jag ljuger om jag säger att det inte gjorde ont, men ändå inte så farligt som jag fått för mig om att det skulle göra. Dock träffade han en nerv vilket resulterade i enorm smärta i mitt vänstra ben, men det rättades snabbt till och var över lika snabbt som det kom.
-Lägg dig ner snabbt, för nu förlorar du känseln.
Mycket riktigt så tog det inte många sekunder inann det började sticka och domna i fötterna, benen och upp över magen. Efter ca tre minuter var jag så bedövad som jag skulle vara.
-Säg till Jesper (läkaren) hörde jag någon säga, och då förstod jag att det bara handlade om några minuter tills vi skulle ha vår prins hos oss.
Under tiden bedövning och sånt sattes, hade jag hela tiden stenkoll på Daniel och såg till så han mådde bra och inte fick för sig att svimma eller något annat dumt. Samtidigt hade jag koll på klockan, för vi hade slagit vad om när bäbis skulle vara ute. Innan 12 tippade jag på, och Daniel sa 12.30.
-Nu är det igång,sa någon och jag tittade upp i den stora operationslampan och såg att snittet var lagt. (det speglas i lampglaset så man kan se vad dom gör om man vill) Sa till Daniel att han absolut inte fick titta upp i lampan, och det gjorde han inte heller. Han såg lite frågande ut och förstod inte riktigt att själva operationen startat. Jag såg ju allt i lampan och i samma stund jag såg huvudet med allt hår, hörde jag det mest fantastiska skrik jag någonsin hört. Starkt, argt och friskt skrik! Jag tittade på Daniel och såg att han nu förstod att han var ute.
-Pappa titta vad det blev, sa någon, och med tårarna rinnandes på kinderna tittade han stolt på mig och sa: - en liten Milo!

Känslan jag kände i det ögonblicket är för stor för att ens försöka beskriva. Barnmorskan kom fram  till mig och visade upp honom en snabbis innan hon och pappa Daniel gick ut för en snabb undersökning. Så lik Melvin, och så stor var mina första tankar.
Medans operationen avslutades hörde jag hela tiden Milos ljuva stämma, och efter ett par minuter kom Daniel in med honom i famnen. Så fin han var och så perfekt.

Vi satt (ja jag låg) och bara beundrade honom. Sa inte ett ord till varann... Lyckan och stoltheten i Daniels ögon sa allt.
Daniel och barnmorskan gick iväg för påklädning, vägning och mätning. Under tiden rullades jag in på en uppvakningssal. Jag hade gissat på att han skulle väga 3670g och vara 52 cm lång. Daniel 3400g och 52 cm. När Daniel sa att han vägde 4135g och var 53cm lång trodde jag han sagt fel! Hur i hela friden hade han fått plats därinne?! Inte konstigt att jag hade den största magen i världshistorien!

Jag fick honom i min famn, och direkt ville han tutta. Känslan att få hålla honom för första gången slår allt. Allt känns så rätt, så självklart på något sätt.
Nu hade vi honom hos oss och äntligen var vi fyra i familjen. Som vi längtat!











Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (5) Trackbacks ()

Wihuu

2010-09-09 @ 14:01:04

Min lilla depression eller vad det nu var har försvunnit. Jag har nog insett att det verkligen snart är dags att få träffa den lilla fina därinne i magen. Exakt en vecka kvar i dag. Jag ska verkligen försöka njuta av att va stor, otymplig, osexig och flåsig en vecka till, för jag vet att jag sen kommer sakna magen. Sakna sparkarna. Känna hur han hickar därinne. MEN självklart kommer det bli så mycket mysigare att få ha han i famnen och snuffa. Det finns ju faktiskt ingen godare doft än den av nyfödd liten bäbis?!

Melvin längtar ihjäl sig efter sitt syskon. Han frågar varje dag, flera gånger om dagen, när det är dags. Han klappar o pussar magen och pratar med han, och säger att han älskar sin lilla bäbis. Lägger han handen på magen och inte genast får en spark tillbaka så trycker han tills han får det. Lille fina skrotisungen som snart ska bli storebror...Den bästa!
Läste någonstans  (kommer inte ihåg var) om en mamma som precis fått sitt andra barn. Dom hade varit smarta och köpt lite småsaker till storasyskonet. När man kommit hem från BB och nära o kära kommer för att titta på nytillskottet, har dom oftast med sig en liten present till den lilla. Skulle dom då inte ha med sig något till den stolta storebrodern skulle i alla fall Melvin bli lite ledsen. Men, då är det ju väldigt smart att ha ett litet "lager" gömt, så behöver ju ingen bli ledsen. Smart va? Det tycker i alla fall vi och ska snarast inhandla lite små prylar. Typ bilar som han ÄLSKAR och inte kan få nog av!

Nu kan jag verkligen säga att allt är färdig här hemma. Så skönt. Vagnen är fixad. Sängen+spjälskydd är klart, och skötbordet på plats (tack kära svägerskor)

 
Han kommer nog sova gott både i vagnen o sängen!

Jag har ju som bekant under hela graviditeten fått kommentarer om min mage. Både från kända och (en smula förvånande) okända människor. När vi var i Loftahammar var det en kille som kom med kommentaren  "O shit! Det kan inte vara långt kvar? Är det på riktigt? Du ser ju inte gravid ut, förutom den stora magen"
När vi var i STHLM på båtmässan var det en kvinna som sa " o jösses! Det kan inte vara långt kvar med tanke på hur långt ner magen är? Lycka till!" Har igentligen inte tänkt så mycket på om magen ändrat form och nu sitter lägre. Jag ser ju magen varje dag och tycker den ser ut som den alltid gjort, dvs varit big! Tog ett nytt magkort igår och jämförde med ett som togs för två veckor sedan:

 
V.36 vs V.38, och JA, den har visst ändrat sig en aning...

Helgen som kommer ska bara avnjutas med dom två bästa. I morgon kommer skrotis hem och vi ska då gå på bio och äta popcorn. Första gången vi var på bio med Melvin tyckte han att det va så häftigt att man fick ha skor på sig inomhus när man kollade på film. När jag igår frågade om han ville gå på bio så svarade han "Jaaa mamma det vill jag. Och äta popcorn med skorna på"!
På lördag är det körning på flygfältet, och gladast av alla över det är givetvis Skrotis. På em är det sedan kalas för pälsbollen Elsa som redan fyller ett år!
Söndagen är helt oplanerad och vi ska bara göra saker som Melvin vill. Jag kan tänka mig att vi kommer äta godis (även att det inte är lördag) spela Wii, kolla på film, cykla till lekparken och mysa. Det är ju faktiskt den sista helgen med bara oss tre. Nästa helg är vi fyra medlemmar i familjen Johansson/Dahl!


Han älskar sin bäbis!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (4) Trackbacks ()

Blä.....

2010-09-03 @ 12:16:09

Typ så känns allt idag. Vet inte vad det är med mig... Skulle kunna gå o lägga mig i sängen och ligga där hela dagen. Inget känns roligt o jag går bara o väntar på att bäbis ska komma så jag kan börja röra mig normalt, andas normalt och göra saker normalt. V.37+4 idag. Exakt så länge stannade Melvin i magen. Den här bäbisen verkar inte ens tänkt tanken på ett liv utanför magen än. Var hos BM i måndags. Huvudet är inte det minsta fixerat och han ligger högt upp och kan fortfarande vrida o vända på sig, och det gör han kan jag lova. BM gissa på en flicka med en vikt på 3600g vid födseln. Så fel hon kommer ha!
Men seriöst, blir man såhär i slutet av graviditeten? Lite less o deprimerad på allt o alla? Ska det va såhär dom 13 dagarna det är kvar? Ska man inte lulla omkring på moln nu och boa o ha sig? Kläderna är tvättade och vagnen är hemma och bäddad. That´s it! Jag tänker att jag lika gärna kan packa väska, fixa skötbord, bädda spjälsäng osv onsdagen den 15/9, dvs dagen innan snittet, eftersom den dagen förmodligen kommer vara en av dom längsta dagarna i mitt liv?
Jag behöver en kick i min för närvarande trista vardag, men jag kan inte komma på något kul.
Jag kanske ska sätta mig o tjuta en skvätt o se om det blir bättre?

13.30 kommer den finaste lilla ungen i världen hem, och då ska jag banne mig va glad!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bäbis nytt!

2010-08-30 @ 13:38:36

Vecka 37


Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

Nu kan det vara bra att börja planera BB-väskan, saker som är bra att ha med till BB. Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när det är dags att åka in!


På onsdag ska skrotis o jag till barnmorskan för sista gången. Nu är det verkligen nära!
Pjälsängen är slipad o klar. Den ska bara monteras och bäddas. Liggdelen till vagnen är inte inköpt eftersom den är slutsåld i svart och i Linköping vet dom inte när nya kommer hem. Får hoppas att den är hemma till helgen eftersom vi då ska till Linkan o inhandla det sista. Skötbordet från IKEA vi vill ha kommer inte till butik förrän i slutet av september, så där får vi tänka om och försöka hitta et annat vi vill ha. BB-väskan är inte heller packad, men jag har satt som mål att allt ska vara klart efter helgen!

/M/

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Helg!

2010-08-20 @ 13:18:34

Ja så var det helg igen!
Har faktiskt inget inplanerat alls. Eller i morgon måste man väl bege sig ut på sportbilsdagen eller vad det heter, på Gränsö. Min karl ska dit med en av båtarna dom bygger, Golden Cut, och visa upp den och bli intervjuad...Varför en båt ska va där bland bilar har jag inte riktigt fattat, men det känns iaf som jag borde vara där o visa mitt stöd eller ngt.

I natt hade jag förvärkar tror jag. Jag har ju liksom ingen erfarenhet av sånt, men jag har googlat (som med allt annat ja inte vet) och det stämmer överens. Jag hade den värsta mensvärken man kan tänka sig i magen och ut i ryggen, som kom och gick med jämna mellanrum under ca en timma. Ont gjorde det, på riktigt alltså, men jag traska runt ett par varv i lägenheten och efter en timma lugnade ner sig. Har som träningsvärk i magen idag, och ganska mycket samandragningar, men absolut inte ont som i natt. Det kan tydligen hålla på så flera veckor innan det är dags. Kroppen är ju ganska häftig faktiskt! Han kanske känner på sig att det inte är så långt kvar tills han ska få träffa oss och förbereder sig lite eller något.

Snart kommer skrotis hem från dagmamman, men vid 16 åker han till sin pappi så jag måste hinna pussa på honom så mycket som möjligt innan dess!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kväller

2010-08-17 @ 18:03:38

Och fortfarande illamående. Hatar att må illa. Konstigt igentligen att man står ut så länge som i början av en graviditet.

Det värsta åskvädret jag kan komma ihåg (förutom när jag var utomlands) drog över Västervik förut. Det blixtra och smällde hela tiden. O vem var ensam hemma? Jo jag självklart. Jag är lugn så länge jag har någon hemma med mig, men att va själv när det håller på ogillas skarpt. Melvin kom hem från dagmamman och var helt lyrisk över att det hade åskat. Dom hade stått i fönstret och tittat på spektaklet.

Vi fick hem vår systemkamera förra veckan. Trodde jag skulle fotografera allt o alla som kom i min väg. Men nu är det så att någon annan i familjen Johansson/Dahl lagt beslag på den och fotar hela tiden, och jag kan säga att det inte är skrotis.

På tal om familjen så ligger dom på golvet och leker med brandbilar. Melvin tycker nog att han har en tråkig mamma som för tillfället inte klarar av att krypa omkring så mycket. Men han är snäll och säger att han förstår att det inte går att krypa omkring med världens största mage! Han är så snäll o omtänksam min lilla son...I morse när han skulle till dagmamman sa han "mamma, försök nu vila så du inte mår illa". Cute!!


Snygg efter badet!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Panik!

2010-08-15 @ 18:41:09

På min torkvinda ute hänger det massa bäbiskläder. Nu har det börjat. Boandet! När jag stod där och hängde upp dom små kläderna slog det mig att det är på allvar nu. Det är inte så långt kvar tills en ny stjärna ska anlända till vår familj. Jag ska bli tvåbarnsmorsa. Jag ska ha ansvar för en till liten människa. Hur ska jag re ut det? (självklart finns Daniel vid min sida, men ändå) För honom är ju allt nytt. Jag har varit med om det en gång tidigare och "ska" ha stenkoll på allt. Har jag det? Tänk om inte amningen funkar den här gången. Det är ju så smidigt. Tänk om vi får en kolikunge. Melvin som var den snällaste man kan tänka sig. Klarar jag av alla vaken nätter det skulle innebära? Allt skrikande? Tänk om det kommer ut en tjej! Hur funkar dom? Är jag redo att ta hand om och vårda den där lilla lilla människan som bott i min kropp i snart nio månader?

Alla dessa tankar och panikkänslor kom på en gång. Nu när jag funderat ett tag så inser jag att jag faktiskt kommer klara allt det här. Jag fixar det. Jag är redo.
Imorgon får vi datumet!



TILLSAMMANS KLARAR VI ALLT!!

Puss o kram

Permalink Livet/Kärlek/Barn Kommentarer (3) Trackbacks ()