Med sisådär 10 liter kaffe planerar jag att få igång min hjärna idag. Vi har kört vakna en gång i timmen i natt. Jobbig lek både för mamman och bäbisen. På mamman resulterar det i totalt hjärnsläpp. En sådan enkel sak som att äta frukost var svår förut. Med skeden i ena handen och youghurten i andra fick jag inte ihop det. Varför? Jo, för skålen med youghurten låg i sopporna, och det tomma youghurtpaketet höll jag i handen. Jag kan säga att jag fick vara utan youghurt idag!
Det är ju den här förbannadejävlapisshelvetes förkylningen som ställer till det för oss. När ska den gå över? Jag behöver få vara social. Träffa folk. Prata med vuxna människor. Se annnat än dom här väggarna. Men som han är nu vill jag inte ge mig ut bland folk och deras baciller. Säkert skulle han åka på någon ännu värre smeta då!
Jag är glad att vi kom iväg till Vickan i tisdags i alla fall!
När Milo ser ut såhär,



tar brorsan över och sjunger blinka lilla stjärna, för då blir det såhär:


Nöjda och glada barn!

Jag läser den här bloggen. Dels för att jag känner henne sen innan eftersom det också är en A-rums brutta, och dels för att hon skriver väldigt underhållande. Hennes blogg är nu nominerad till Årets Boggmamma! Det är stort. Så gör som jag och lägg din röst på henne här!

Nu ska tydligen tjut-Egon ha mat igen.

Puss o kram