Och så kom Melvin!
Då var det dags...att bli mamma!
Eftersom det var ett planerat snitt så hade vi länge vetat vilken dag det skulle bli. Lååång väntan men samtidigt skönt att ha ett datum. Klockan 7 den 18/5 skulle vi vara uppe på förlossningen! Pirra ordentligt i magen när ja ringde på klockan vid entren för att bli insläppt!
På förlossningen tog en barnmorska emot oss och visade in oss på ett rum. Hon förklara att hon skulle vara med på op och ta hand om bebisen när den kommit ut. Fick duscha och ta på mig den vackra vita rocken! Klockan var nu 8 och kateter sattes sen var det bara att vänta. Innan hade dom sagt att det skulle ske runt 8.30 så nu började det bli nervöst men ändå inte så mkt som jag trott. Eric däremot var riktigt nervös redan nu! Klockan gick och den blev både 10 och 11. Ingenting. Nu började det bli riktigt tråkigt att ligga i sängen att glo. 11.20 Kommer barnmorskan in och säger: nu är det dags!
Äntligen! Jag rullades till op och där fick Eric ta på sig gröna kläder och mössa. Snygg! Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös men det var nog för att jag hade fullt upp med att ha koll på Eric. Han var vit som ett lakan och när han höll i sängen så skakade hela jag för att han skakade så mycket! Hur ska det här gå!?!? Jag fick lägga mig på operationsbordet och dom började tvätta ryggen inför bedövningen! Nu blev jag nervös för det var bedövningen jag fasat för...Fick lägga mig på sidan och sen sa sköterskan att nu sticker det lite! Sen var det klart. Kändes inte någonting. Pustade ut tills jag vände mig om och fick se Eric som satt brevid mig. Nu var han nästan genomskinlig så vit va han!!!
Läkaren kom in och sa att nu plockar vi ut er bäbis! Härligt!!! Som vi har väntat. Hörde hur dom pratade och när jag tittade upp så såg jag min mage i en lampa. Såg när dom la snittet. Hur häftigt som helst! Dom sög upp fostervattnet och i ögonvrån såg ja att Eric böjde ner huvudet mellan benen för att inte svimma. Låg och pratade med honom och såg till så han va okej så jag tänkte igentligen inte på vad som hände med mig. Nu trycker det lite sa någon...hjälp! Kändes som mitt huvud skulle försvinna ner i kroppen och följa med ut ur magen! Sen var trycket borta och ja hörde ett skrik!!! Vad blev det frågade jag Eric som nu återfått sin rätta ansiktsfärg..Då höll dom upp honom! Vår älskade Melvin var här!!!! Klockan var 11:53.
Vilken känsla. Barnmorskan kom fram till mig så jag fick titta på honom och sen gick hon och Eric ut i ett annat rum med Melvin för att undersöka honom lite. Dom var borta i några minuter sen kom Eric in med Melvin i famnen så stolt och lycklig! Han satte sig brevid mig och vi bara tittade på Melvin utan att säga ett ord. Melvin hade inte skrikit så mycket så dom ringde en barnläkare som kom och lyssnade och undersökte honom. Han fick lite syrgas och efter det kom han igång!
När dom sytt ihop mig rullades jag in i ett annat rum och då fick jag hålla min underbara son för första gången. Oj oj oj vilken fantastisk känsla. Efter en stund gick pappa iväg med Melvin för vägning och mätning. 3555 gram och 52 cm lång!
Nu hade vårt nya liv börjat!!!
